Avmaskning

Alla hästar har inälvsparasiter. Föl och unghästar är mer känsliga för parasitangrepp och därför ska parasitbekämpning ske med hänsyn till hästarnas ålder. Infektion med inälvsparasiter förebyggs genom betesplanering och beteshygien i kombination med strategisk avmaskning. Syftet med avmaskning är att döda vuxna äggproducerande maskar i tarmen och därigenom förhindra att parasitäggen kommer ut med träcken . Detta minskar i sin tur ansamlingen av infektiösa larver i betesgräset.
Allmänna råd:

  • Försök växelbeta med andra djurslag.
  • Om möjligt låt ett bete vila under en säsong och plöj också in ny vall.
  • Skilj på vinter och sommar hagar.
  • Ta träckprover – bäst på våren innan betesläpp. Om man vill ha en översikt på parasit status i ett stall kan samlingsprover tas dvs laboratoret slår ihop proven tre och tre – detta reducerar kostnaderna.

Parasiter

Blodmask (Strongylus spp och cyathostominer)

Lilla blodmasken är hästens vanligaste parasit. De vuxna maskarna lever i grovtarmen där de producerar ägg som kommer ut med hästarnas träck . Om det är varmt, minst 8 – 10 ´i marknivå kan äggen utvecklas till infektiös larvstadier som hästen får sig i samband med intag av gräs. Detta betyder att de ägg som kommer ut med träcken under kalla vintermånader aldrig kan återinfektera hästen. Dock kan de ägg som kom ut innan det fryser utvecklas till infektiösa larver som kan övervintra Den största mängd larver finns i gräset under sensommaren/ hösten Alla hästar är mer eller mindre infekterade av vilade larvstadier av små blodmaskar. De vilade stadierna är mycket svåra att påverka med avmaskningsmedel. Vid kraftiga angrepp av lilla blodmasken kan symptom uppträda i form av avmagring och diarré. Hos dessa hästar kan man ibland se små 1,5 -2cm långa rödaktiga maskar i avföringen

Stora blodmasken är betydligt ovanligare. Vid större angrepp kan kolik ses företrädelsevis på hösten/vintern.

De flesta hästar behöver avmaskas mot blodmask 3-4 dagar innan de byter från vinterhagar till sommarhagar. Beroende på beteshygien och hästarna ålder/parasitstatus kan vissa behöva avmaskas under betet och även vid byte till vinterhagar.

Vid bevisat högt smittryck rekommenderas att avmaska under sommaren antingen var 8 e vecka med ett ivermectinpreparat, 12 vecka med ett moxidektinpreparat eller var 4e vecka med ett pyrantelpreparat.

Spolmask (Parascaris equorum)

Spolmask förekommer ffa på föl och unghästar. Masken lever fritt i tunntarmsinnehållet och producerar rikligt med ägg. Äggen är mycket motståndskraftiga och kan överleva i miljön i flera år. Detta gör hagar där föl och unghästar vistas lätt blir kraftigt infekterade. Typiska symptom är dålig tillväxt, avmagring och ruggig hårrem.

Föl bör avmaskas vid 8 och 16 veckor. Under de första åren bör även avmaskning ske under vinterhalvåret för att undvika spolmaskinfektion. Spolmasken ska vara känslig mot preparat som tar rundmask men större stuterier har senaste åren rapporterat om behandlingssvikt och då främst efter användning av ivermectinpreparat. Orsaken till detta är ej fastställd men det kan röra sig om resistensutveckling.

Bandmask (Anoplocephala perfoliata)

Hästar i alla åldrar kan vara infekterade av bandmask. Masken lever i övergången mellan tunntarm och blidtarm. Vid kraftig infektion kan digestionstörningar och kolik uppträda.

Avmaskning mot bandmask bör göras efter påvisad infektion eller då misstanke uppstår pga kliniska symptom. Avmaskning bör göras med prazikvantel eller dubbeldos pyrantel . Bäst är troligen att avmaska före betessläpp.

Styngfluga (Gasterophilus intestinalis)

Styngflugan lägger sina ägg på sommaren och ser till att de då fastnar i hästens hårrem företrädelsevis på frambenen. Hästen får sedan i sig äggen via munnen och larverna övervintrar i hästens magsäck. Inga ägg produceras och därför kan inte denna infektion påvisas med träckprov. Infektion med styngflugelarver har minskat senaste åren, därför rekommenderas enbart att avmaska sent på hösten om djurägaren påträffat ägg i hårremmen under sommaren. Ivermektinpreparat har god verkan mot styngflugelarver.

Fölmask (Strongyloides westeri)

Vuxna parasiter lever i fölets tunntarm. Honan lägger ägg som passerar ut med träcken och utvecklas till infektiva larver på betet. Larverna kan infektera hästar både genom att de får i sig larver med gräset eller percutant genom att larverna penetrerar huden. Föl kan dessutom smittas via stomjölken. Larver som kommer direkt till mag-tarmkanalen utvecklas snabbt till vuxna maskar och börjar producera ägg. De som penetrerar huden tar sig till blodkärlen och därefter till lungorna innan de hostas upp och sväljs ner till mag-tarmkanalen. Om ett sto infekteras genom huden migrerar larverna till juvervävnanden. Om stoet lakterar kommer larver ut i mjölken och infekterar fölet, om inte kan de istället lagras upp i juvervävnaden, övervintra och smitta nästa säsongs föl.

Infekterade vuxna hästar visar inga symptom. Vid högt smittryck kan föl efter ca 1 v få diarre, nedsatt allmäntillstånd och symptom på avmagring.

Det går ej att diagnostisera infektion hos det lakterande stoet men infektionen kan fastställas hos fölet mha av träckprov. Parasiten är känslig för flertalet avmakningsmedel bla ivermektinpreparat. Om misstanke om högt smittryck kan stoet avmaskas i samband med fölning.

Springmask (Oxyuris equi)

De vuxna maskarna lever i grovtarmen och rectum. Hanarna är små ca 1 cm medan honorna kan bli upp till 15 cm långa. Honan lägger ägg i analregionen och dessa kläcks efter 3 -5 dagar. Larverna orsakar kraftig klåda i området. Hästarna kliar sig mot inredningen och kan då kontaminera sin boxmiljö vilket leder till att de senare får i sig larver via foder och strö. Larverna utvecklas då i grovtarmen till vuxna parasiter som i sin tur kan producera nya ägg.

Springmask kan diagnostiseras med träckprov. Avmaskning med adekvat avmaskningsmedel tex ivermektin eller pyrantel samt god hygien i stallet är att rekommendera.