Fång

Fång är en mycket allvarlig sjukdom som kan drabba alla hästar. Den allra vanligaste fånghästen är en överviktig ponny som kommer ut på ett alltför kraftig bete. Det är dock långtifrån alltid fång drabbar hästar på bete och vi ser en ökning såväl av fångfallen under vintertid som en trend att fång drabbar alltfler halvblods och fullblodshästar.

Sjukdomen ger en skada och en inflammation i hovens lamellager så att sambandet mellan hovens hornkapsel och de inre mjuka delarna luckras upp. Hållfastheten i lamellagret minskar och hovbenet och kötthoven kan börja röra sig inne i hornkapseln och roteras eller sänkas. Vid en sänkning sjunker hovbenet rakt ner medan det vid en rotation är hovbensspetsen som tippar neråt. Vid kraftigare fånganfall ses ofta en kombination av både sänkning och rotation. Hoven är mycket rikt kärlförsedd, om hovbenet roteras eller sänks sker lätt avklämningar av kärl som leder till ytterligare vävnadsskador. Det är därför av allra största vikt att en drabbad häst står still på ett mjukt underlag.

Sjukdomen är mycket smärtsam och drabbar oftast flera hovar även om båda framben är de mest utsatta.

Sjukdomsorsak

Trots stora forskningsinsatser över hela världen är sjukdomsutvecklingen inte till fullo förklarad. Man vet att ett stort kolhydratintag som vid kraftfoderförätning, ett foderbyte eller hygienisk dåligt foder som orsakar en feljäsning i grovtarmen kan utlösa sjukdomen. Men sjukdomen kan också utlösas av förgiftningar och vid kvarbliven efterbörd. Är hästen kraftigt halt på ett ben kan hästen få överbelastningsfång på det motsatta.

Fång kan utlösas av hormonella sjukdomar som PPID s.k. cushing som leder till förhöjda kortisonnivåer och därav höjt glukoshalt i blodet. Även veterinärbehandling med kortison kan utlösa fång. Fång kan även utlösas av att hästen är s.k. insulinresistent, en ämnesomsättningsrubbning där hästen trots ett högt insulinpåslag inte på rätt sätt förmår omsätta glukos i blodet. I engelskspråkig litteratur omnämns rubbningen ofta EMS (Equine metabolic syndrom) Dessa hästar kan ofta kännas igen genom att de är benägna att lagra upp fettdepåer i nacken och fettkuddar vid sidan av svansen. Det är inte alltför ovanligt att framför allt ponnyraser är insulinresistenta. I en undersökning av ponnyer på Nya Zeeland fann man att 28 % av ponnyerna var insulinresistenta I undersökningen ingick Welsh Mountain, Cob, Connemara och Shetland.

Risken att utveckla insulinresistens ökar vid fetma och övervikt. Praktiskt innebär det att dessa hästar alltid är extra känsliga för ett högt intag av kolhydrater. En sockerart som är särskilt svår för hästen att klara av är sockerarten fruktan. Fruktan kan inte brytas ner i hästens tunntarm utan kommer intakt ut i hästens grovtarm. Hästens grovtarm är designad att med hjälp av mikroorganismer bryta ner cellulosa och inte för att ta emot lättlösliga sockerarter. Lättlösliga sockerarter leder till en feljäsning i grovtarmen och stor risk att fång utvecklas.

Fruktanhalten varierar i gräset under dygnet. Fruktan bildas i större mängder i gräs när gräset är stressat, som vid mycket hög dagstemperatur och stark sol eller vid kyla och frost. Detta ger en förklaring varför hästar utvecklar fång på hösten när betet är relativt magert men när det är frost nattetid. Det betyder också att fruktanhalten i höet kommer att variera beroende på hur vädret varit vid skördetillfället och vid vilken tid på dygnet höet är slaget. Det finns ingen kommersiellt tillgänglig metod att låta mäta sitt hö för att se hur stor halt fruktan det är i det. Även ett magert hö med lågt energiinnehåll kan ha förhållandevis högt fruktaninnehåll. Man kan minska mängden fruktan i höet genom att dränka det i en vattentunna under minst 1 timme före fodring.

Symtom

• Vid lindrig fång ses kanske bara  stel gång främst på hårt underlag. Hästen har ofta ökad värme i hovarna och lindrigt förstärkt digitalpuls. Pulsen känner man på baksidan av kotan. Pulsen kan vara svår att hitta om man är ovan, så om den är lätt att känna och bultande är den med största sannolikhet förstärkt.
• Vid måttlig fång har hästen en mer karaktäristisk gång där den försöker avlasta genom att gå med frambenen långt framför sig och sätta i trakterna först. När den står still står den kanske och trampar för att skifta vikt eller står med frambenen framför sig och bakbenen längre under sig. Hovarna är ofta markant varmare och pulsen tydligt förstärkt.
• Vid kraftig fång kan det vara svårt att alls få hästen att röra sig. Den står mycket tydlig med frambenen framför sig bakbenen under sig och svettas ofta p.g.a smärtan.

Behandling

Vid misstänkt fång ställ hästen omgående i en box med mycket mjukt underlag. Sand är det allra bästa underlaget men en tjock mjuk spånbädd är ett bra alternativ. Tag bort allt foder och ge hästen vatten och mycket små portioner av ett magert hö som blötlagts i vatten i väntan på veterinär. Låt hästen äta i hönät. Ring veterinär och eventuellt även din hovslagare.

I väntan på veterinär kyl hovarna för det lindrar smärtan. Om hästen har förätit sig på kraftfoder men ännu inte utvecklat några fångsymtom är det ännu viktigare att kyla hovarna. Man har i experiment visat att man genom att kyla benen och hovarna kan hindra utvecklingen av fång.

Om hovslagaren är först på plats tag av skorna och korta tån. Detta under förutsättning att hästen klarar att stå på en framhov i taget utan att den har alltför ont för annars kan det förvärra skadan. Det är viktigt att inte lyfta för länge och att hästen står mjukt.

Veterinärbehandling

I det akuta skedet inriktar sig behandlingen på att få hästen smärtfri och att i möjligaste mån avlasta hästens hornkapsel för att minska risken för hovbensrotation. Detta kan göras genom att korta tån och höja trakten med kilar av efospaddar som klistras under hoven och fästes med vetrap. De ger en mjukare belastning och hjälper till att fördela trycket över hela hoven. Ibland kan även hoven gipsas för att få mer stöd för strålen och i trakten.

Hästen ges en antiinflammatorisk och smärtstillande behandling t.ex. fenylbutazon, finadyn eller metacam. Det är viktigt att poängtera att om hästen blir smärtfri blir den mer villig att röra sig men måste fortfarande hållas i stillhet i box annars kan sjukdomen förvärras och hovbenet fortsätta rotera.

Om fånganfallet har utlösts av att hästen ätit för mycket eller något felaktigt är det viktigt att försöka återställa tarmfloran. Hästen kan ges någon probiotika som t.ex. Quick Fix, Gut Balancer, Pro Equo. Hästen ges magert hö som blötlagts i vatten en timme före fodring. Ge inget kraftfoder och ta även bort saltstenen om hästen äter mycket salt. Har hästen fått fång av kraftfoderförätning bör den laxeras med t.ex. paraffinolja.

Hästen bör stå still på smärtstillande behandling i 1-2 veckor. Är hästen när behandlingen avslutas ohalt när den skrittar och vänder utan besvär kan den utan större risk transporteras till klinik för att röntga sina hovar. Skydda gärna hovarna under transporten med dämpande bandage typ efospaddar. Mycket information kan fås vid röntgen om prognos och hur lång konvalescenstid som kan krävas. Röntgen ger också mycket information till hovslagarna hur de skall utforma eventuella sjukbeslag.

Vid en hovbensrotation krävs alltid en lång konvalescens innan hoven har full hållfasthet . Vid en måttlig till kraftig rotation krävs 9-12 månader dvs till en ny hornkapsel har vuxit ner till minst två tredjedelar innan hoven tål full belastning. Detta under förutsättning att hästen kan belasta sin hov optimalt med hjälp av verkning eller sjukbeslag så den nya hornkapseln fås att växa ner parallellt med hovbenet. Hästen får inte få några återfall under tiden.

När hästen är ohalt och smärtfri ska man försiktigt motionera den vid hand på mjukt underlag. Undersökningar har visat mindre återfallsrisk om hästarna motioneras lätt i skritt och trav 2-3 ggr per vecka.

Om hästen vid akut fång är mycket dålig och inte förbättras efter några dagars behandling bör den röntgas omgående så det går att ta ställning till om hästen kan räddas eller om fortsatt behandling bara innebär ett förlängt lidande.

På Ale Djurklinik har vi en ambulatorisk röntgen som vi kan komma ut med till stallet och röntga på plats i de fall hästen är för dålig att flytta.

Vad man alltid måste vara medveten om som ägare till en häst som har haft fång är att de allra flesta fånghästar kräver särskilda skötselrutiner under resten av sitt liv för att kunna fungera och inte få återfall. Många kan aldrig mer gå på bete, många tål inte det ständiga foderbyte utfodring med hösilage innebär utan måste fodras med hö. Vissa måste fortsätta hela livet med blötlagt hö och probiotika för att inte få återfall. Vissa får återfall trots att man gjort allt som går att göra för att hästen skall få en chans. Finns inte de praktiska möjligheterna kan det vara bättre att avsluta hästens dagar än att hästen får upprepade återfall av den mest smärtsamma av sjukdomar. Men om hästen kan ges den tid och extra skötsel som krävs är det många fånghästar som trots omfattande hovbensrotation kan komma tillbaka och fungera i sitt tidigare arbete.